Studenter har fått mindre marginaler de senaste åren. Och uttrycket ”fattig student” används titt som tätt. Men faktum är att det är helt absurt hur studenter klagar på sin ekonomiska situation, när de får en högkvalitativ jobbförberedande utbildning kostnadsfritt. Och dessutom får man ett par tusen för besväret, samt fördelaktiga lån så att man förutom ev. sparade pengar, eller stöd från föräldrar eller extrajobb, har 7492kr att leva på. Dessutom så har man som student rabatter på allt från böcker till resor. Ändå klagar studenterna över sin ekonomiska situation. Studietakten idag, till skillnad från för 10 år sedan är också så låg på många utbildningar att det inte är några problem att jobba vid sidan av. Men visst, om man blir sjuk, eller med barn så har man ett sämre trygghetsnät än egna företagare (riktigt dåligt alltså) Och visst, om man måste betala tandläkaren en månad så blir det problem, men t.ex. så hörde jag ett reportage på radion om en student som precis fick budgeten att gå ihop. När hon fick frågan om det var några utgifter hon skulle kunna undvika så så framkom det att hon lade en hel del pengar på cigaretter, godis och ansiktskrämer. Det är lite märkligt att man kan kalla sig fattig med dessa utgifter. Även ordförande för studentkåren intervjuvades och tyckte det var larvigt att man klagade på att studenter lade dyra pengar på att gå och fika, när de hade kunnat äta matnyttig mat för samma pris, då detta var så små utgiftsposter om man såg till det stora hela. Inte alls. Det är just genom att göra sådana medvetna val, att äta en lagad måltid hemma, istället för en fika ute som man får pengar över.